Tristess
Kan inte ta mig för något. Som att fixa mat, det har jag tänkt på hela dagen. Kanske gå till gymmet. Jag diskade iallafall. Tände en cigg och cirkulerade i lägenheten, alla dessa tankar. Bollade med en gummiboll på golvet, det är stengolv och då kan man göra sånt. Cirkulerande, undrande, bollade med tankar. Med bollen. Fixade snabbkaffe. Kokade mjölk som var alldeles för gammal. Fyra dagar över tiden. Kastade bollen i soffan, tänkte "fuck this shit". Så jävla dramatiskt, kan man tänka sig.
Lite som att jag sett det på film och vill vara cool. Spela Allan.
Nåja, nu tog jag mig för något iallafall. Skrev ju det här.
Heja mig!
hey!
Inviger, enligt tradition, höstens depression med Devendra Banhart's White session. Inget kan slå mer pricksäkert.
Rekvisita som rött vin, tända ljus och lonleyness tillkommer.
Eftersom att det faktiskt inte råkar vara den internationella dagen för onödigt vetande ska jag gå rakt på sak. Snubblade in här av en slump. Kollade min statistikmätare för första gången sedan februari. Där kunde jag se att det finns EN person som gått in här sedan dess. Du är värd en återkomst, eller ett inlägg åtminstone. Och en virtuell liten kindpuss.
Och ett tack.
Hejdåra
Visst har det väl det?
Men nu är det slut.
Borde väl kunna utveckla mig men om jag vill gå tidigare idag måste jag verkligen jobba nu.
Och det vill jag. Tro mig.
Har redan önskat 20 människor döden.
Ska inte vara här.
Puss mina små.
♥
Tack.
Tappa ögongnistan
- Hon är så olycklig. Hennes ögongnista är tillochmed borta.
Jag brukar hävda att det inte finns något sådant som gnistor i ögonen, att det är bullshit att man kan tappa den.
Bara ett löjligt uttryck man använder för att dramatisera situationen.
- Shit är det så illa alltså? De ögonen skulle jag vilja se, tänker man i smyg. Ögon utan gnistor. Hur kan det möjligen se ut? Spännande.
Det låter ju så jävla illa.
Man kan tappa sin ögongnista. Precis som man kan tappa sin livsgnista.
Men här faller jag till föga kära läsare.
Jag har nu insett att man faktiskt kan tappa ögongnistan.
Det ser ut som ett sudd av matthet.
Måste vara det de pratar om.
Den som rör min pojkvän dödar jag!!!!!!!
"Lars är MIN och den som rör honom vrider jag nacken av".
Fattade de inte att alla tjejer blev skitfrestade att röra deras pojkvänner mer än andras?
Bara för att, liksom.
För det vet ju alla att tjejer är det vidrigaste djuret som finns.
Att det är precis så de funkar.
Man måste lära sig såna saker för fan!
Nötter.
I schism med jobbet
Är arg som ett bi inatt. Vet inte varför, men det känns inte helt obefogat.
Jobbet provocerar mig. Hunsar och kör med mig som den värste.
Hade jobbet varit en människa hade jag skrikit. Sagt "ditt jävla fittnylle jag hoppas du brinner i helvetet".
Oförskämda jävla jobb som borde skämmas för sin fräckhet.
Inte mycket energi i lilla J.
Men det skiter jobbet fullständigt i.
Så här får man nog inte skriva men
Vs Blondinbella
I förmiddags skrev hon ett inlägg, hon berättade att hon haft en lugn-ta-han-om-sig-själv-dag idag.
WOW!, tänkte jag. Jag hade också en lugn-ta-han-om-mig-själv-dag idag.
Det är så olika det där, hur det där dagarna kan se ut.
Vid tvåtiden idag mötte Blondinbella upp sin personliga tränare på gymmet Balance.
Vid tvåtiden idag tog jag en promenad runt kvarteret med en cigg.
Efter det gick Blondinbella och spray-tannade sin nytränade kropp hos någon Karin.
Efter min promenad solade jag lågbudgetsolarium i en kvart.
Blondinbella tar en runda på stan för hon behöver saker inför sin kommande skidresa.
Jag tar en runda på stan för jag behöver hydrokortisonsalva till utslaget på min rygg.
Blondinbella kommer hem och bloggar om ätstörningar.
Jag kommer till jobbet och bloggar om hur jag förnedrat mig inför en hel skolklass genom att knäppa fingrarna till en Lill-Babs-dänga.
Slightly diffrent situations, där.
Verrückt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Man kommer hem till någon, ser ett pastapaket av märket Euroshopper på bänken.
- Finanskrisen, tänker man.
Man lånar någons toalett. Hårt papper ser man. Mörkgrått jävligt och hårt toapapper.
Man tänker "Finanskrisen".
- Det är bara fyra/fem grader på Cypern.
- Finanskrisen ja, spontan (och fullkomligt galen) reaktion.
Som när jag sitter vid en dator för länge och sedan försöker trycka ctrl/allt/delete i verkliga livet.
Eller tänker ctrl Z när jag ångrar nåt jag gjort.
På samma sätt påverkas jag av allt tjat kring finanskrisen.
Sluta gör mig galen då.
Sluta!
Självhån
När jag och Emmelie var små uppträdde vi på roliga timmen med låten
"Är du kär i mig ännu Klas-Göran?".
Vi gick fram och tillbaka i klassrummet och knäppte i fingrarna.
Tillåt mig skratta hysteriskt:
HA HA HA!
Jävla bönder.
Kära barn
Måste förbereda er.
Så att ni inte drabbas av chock, sorg eller förtvivlan.
Vill inte vara orsaken till en personlig kollaps för någon.
Men jag skriver på sista kapitlet av den här bloggen.
I veckan säger vi hej då till varandra.
Det gör vi.
Det kommer bli hårt, smärtsamt.
Men hej, ni kände det på er. Visst gjorde ni det?
Onsdag natt.
Då säger vi hej då.
Arbetsmoral
Det var han inte.
Icke!
Underligt vackert
Och så blev jag rörd. Ha! Fick göra en snabb manöver, kalla att jag behövde något från kylskåpet.
Så där stod jag och låtsades leta efter vatten, men i själva verket kunde man ana en tår. En tår för en god människa.
Annars var det bara sjukt snopet.
Rörd på riktigt, alltså.
Ica-Kuriren
För många, många år sedan när jag skulle hämta posten, här i mina gamla kvartér, sprang jag på min yngre granne därnere i vägen.
Hon sneglade på min postplunta och så sa hon
- Åh. Får ni också Ica-Kirurgen?
Något jag aldrig glömmer.
Bara.
Mein kampf
Och ni vet ju vad man brukar säga; Är det inte tån, så är det handleden.
Nä, det kanske man inte brukar.
Men helt ärligt, är det inte tån så är det handleden.
